phalokopias kennel

Jaha, då har vi tagit oss till dag 2 i valparnas liv :) och allt går jättebra! Doris är världens bästa mamma, så klart, och sköter de små på bästa sätt. De äter, skiter, sover och växer ;) Men jag har ju inte talat om hur de kom till världen än så det tänkte jag göra nu :)

Ca kl 18:00 på måndagkväll, 25/4, körde Doris igång. Hon kräktes, bäddade i lådan och började krysta så sakteliga. Ca 19:17 kom valp 1, en svartbrindle hane med vita tecken. Han vägde 329 gram. Hon pysslade och grejade med honom och såg till att han blev torr och ren! Sen började hon så småning om att krysta igen. Hon kämpade och kämpade men ingenting hände :/ Valp 2 ville helt enkelt inte riktigt komma ut. Efter en viss tid började jag bli lite orolig och ringde min veterinär. Hon tipsade om att gå ut med Doris så hon fick röra sig vilket vi gjorde men fortfarande hände inget. Då ringde jag Jönköpings djursjukhus som tyckte det var lika bra att vi kom ner. Väl nere i Jönköping, ca 22:40, gick jag in och bad någon hjälpa mig ta korgen med valpen. En sköterska följde med ut och tog korgen och började gå inåt, då hade jag öppnat till Doris i bak i bilen och fick hejda sköterskan så hon fick ta valp 2 som uppenbarligen hade kommit på vägen ner :D En stor, fin brindle hane på 367 gram som numera kallas för "Pluggen" ;) Vi fick komma in på ett behandlingsrum där Doris fick några fällar att ligga på och jag fick några handdukar att torka valpar med. Personalen var såååååå supertrevliga och fanns till hands hela tiden om jag undrade över något eller om något oförutsett skulle hända. Och med jämna mellanrum kom de och tittade till oss :) De röntgade Doris för att vi skulle se exakt hur många valpar det var kvar. Så kom valp 3 utan några som helst problem. En tik, svartbrindle med vita tecken, bland annat vita framben, som vägde 313 gram. Doris fick nu ta en paus och gå ut och kissa lite, vilket verkligen var behövligt! Sen var veterinären med och hjälpte Doris, som nu var riktigt trött, att få ut valp 4. Hon hade säkert fixat det själv men veten tyckte hon lika gärna kunde hjälpa henne så det gick lite fortare och smidigare för henne. Valp 4 vägde 293 gram, svartbrindle med vita tecken, bland annat en vit prick i nacken, hane som kallas "Lillen". Minst i gruppen än så länge ;) Sen dröjde det inte länge innan hon började krysta för att få ut den sista valpen, valp 5. Även där var veterinären med och hjälpte till för att underlätta lite! Men den kom snabbt och smidigt och vägde 327 gram, svartbrindle med mycket vita tecken, en tik.
Doris fick lite att äta på djursjuhuset innan vi packade in valparna i korgen och Doris i bak i bilen och begav oss hemåt. Kl var då ca 3:00 så vid 4:00 var vi hemma och kunde somna gott allihop!  

Skönt att allt gick bra till slut. Jag har fått massa erfarenhet och det kändes riktigt tryggt att ha både en sköterska och en veterinär så nära till hands! Nu fixade ju Doris näst intill allt själv så hade det inte varit för "Pluggen" hade vi säkert kunnat varit hemma. Det satsar vi på till nästa gång :)

Vill sända en STOR ros till Jönköpings djursjukhus, veterinären Catarina Eliasson och sköterskan, som jag tyvärr inte har namnet på ----@ Tack för hjälpen och stödet!

//Malin